Självledarskap är ett populärt begrepp i dagens diskussioner kring arbetslivet. Pandemin har tvingat många att börja styra, disciplinera och driva sig själva på helt nya sätt. Men redan innan pandemin tacklade till oss var trenden med ett ökat självledarskap på frammarsch. Syftet med ett självledarskap är rimligtvis att man ska lägga till rätta för en så god funktion som möjligt på jobbet, till det bästa för verksamheten. Då kraven på självledarskap sannolikt inte kommer att minska framöver kan det kanske vara bra att reflektera över och träna på de moment som bör ingå i ett självledarskap. Nedan listas sju förslag på ingredienser i ett gott självledarskap.
Träna, käka och gå och lägg dig!
Vi behöver hålla oss i tillräckligt gott skick för att klara av jobb och övrig tillvaro. En förutsättning för detta är egenomsorgen: regelbunden motion, vettigt matupplägg, sömn, lek och att bara njuta av livets goda. Många missar inte bara egenomsorgen utan driver dessutom rovdrift på sig själva i arbetsvardagen: perfektionssträvan, orimliga inre krav, självtillräcklighet och överdriven hjälpsamhet. Inte undra på att folk går in i väggen på löpande band. Vi måste bli bättre på egenomsorg! Alternativt sluta överraskas över vår egen och andras kollapser.
Hjälp till vid utvecklingsinsatser!
Vi behöver hjälpa till när det nalkas utvecklingsarbete på jobbet, exempelvis vid förändringar, konfliktmedlingar och teamutvecklande insatser. Vi kan inte luta oss tillbaka och tänka att det är ledningen eller möjligen en konsult som ska bära oss genom denna terräng av ansträngning och obehag. Många utvecklingsinsatser går sannolikt i stöpet för att inte tillräckligt många försöker hjälpa till. Utveckling på en arbetsplats är generellt sett inte en ”ledningsfråga”, det är en gemensam fråga.
Bekämpa din paranoia!
Vi behöver bli bättre på att undersöka omgivningens intentioner, önskemål och planer. På många arbetsplatser cirkulerar kopiösa mängder fantasier kring omgivningens onda intentioner, inkompetens och allmänt vanvett. Ofta nöjer vi oss med några få triggers; ett tonfall, en mening tagen ur sitt sammanhang, en blick, en gest som vi sen med självsäkerhet tolkar i en eller annan riktning. Utan en undersökande inställning till om vi förstått saker och ting rätt kan man inte räkna med annat än att konfliktpotenta missförstånd står som spön i backen.
Lägg dig inte i!
Vi behöver gränsa oss själva från att köra ner fingrarna i för många syltburkar på jobbet. Ett av de mer utmärkande dragen hos personer som går in i väggen är att de är överengagerade eller överinvolverade: man tar på sig extra ansvar och uppgifter, i värsta fall kanske utan extra betalt, tydligt mandat eller frigjord tid. Man vill inte missa något och inbillar sig att mer information är av godo, trots att många i själva verket kippar efter andan i rådande informationsflöde.
Bärga dig från skvaller!
Vi behöver antagligen inse att vi själva är en del av den destruktiva skvallerkulturen på arbetsplatsen: negativa, ältande och ibland konspirationsteoretiska historier om ledning eller kollegor. Sådant skvallerbeteende ter sig ofta som en omedveten aktivitet hos medarbetare. Alla ser och mår dåligt av skvallret men det är alltid någon annan som skvallrar. Ett tips kan vara att utgå från sig själv och helt enkelt försöka göra en slags avvägning eller bedömning av vettigheten i att sprida vidare det man är på väg att verbalisera ut.
Ropa på hjälp!
Vi behöver sannolikt bli bättre på att be om hjälp. En framträdande trend i dagens arbetsliv är detta med självtillräcklighet, vilket innebär att man arbetar efter principen själv är bäste dräng, vilket lätt blir en energidränerande och ensam position att befinna sig i. Alla behöver med jämna mellanrum råd, stöd, handledning och vidareutbildning. Så länge vi är människor och inte robotar får vi nog räkna med fortsatt behov av en på olika sätt stödjande omgivning.
Fråga hur du uppfattas!
Vi behöver ta reda på när vi blir krångliga. Vi kanske inte är så smidiga och lätta att ha att göra med som vi tror. Det är dock oerhört svårt att ge feedback kopplat till andras uppförande och funktion, så varför inte hjälpa till och faktiskt själv efterfråga denna feedback. Personlig utveckling på jobbet handlar mycket om att få syn på sina blind spots när det gäller kommunikationsstil och samspelsförmåga. Det är inte kränkande att få eller ge feedback. Det är utvecklande.
Med ovan lista som utgångspunkt kan man konstatera att självledarskap kräver en rejäl arbetsinsats. Ska man tro aktuella trendrapporter kan det därför vara bra att ha detta med sig i arbetsvardagen framöver. Blir du bra på självledarskap kommer du antagligen hjälpa både dig själv och den verksamhet du arbetar för.
Anders Rydell, Leg psykolog, specialist i organisationspsykologi och är aktuell med boken Arbetet på jobbet- om bök och bröte i arbetslivet, Natur & Kultur (2021). Han arbetar som föreläsare, skribent och organisationskonsult. Med sin mångåriga erfarenhet som psykolog har han byggt upp en bred kompetens när det gäller teamfunktionalitet, förändringsarbete, ledarskap, arbetsplatskonflikter och allmän hälsa.
Anders Rydell föreläser bland annat om stresshantering, välfungerande team och kommunikation.
Här kan du läsa mer om Anders Rydell och boka honom som föreläsare.
